Tankar och tänkande

Det är här en Malin samlar sina tankar, sina funderingar och det är här hon ger andra insyn i sitt tänkanke. Det är här det kan hända att hon öppnar sitt hjärta.

Namn:
Plats: Sweden

Malin är en komplicerad tös med ett stort behov av att kramas. Hon lever på att uppskattas, hon livnär sig på att älska och älskas och utan de i hennes närhet är livet inte värt att levas. Utan sina tankar och möjlighet att uttrycka sig lever hon inte.

23 augusti 2006

Tro.

Att tro. Att vara troende. Jag kan säga på en gång att jag inte är kristen. Jag är inte buddhist. Jag är inte muslim. Men är jag otroende? Det beror nog på hur man resonerar, hur man vill definiera tro.

Tror jag på ett högre väsen som vakar över oss? Nej.
Tror jag på att vi blir övervakade? Ja.

Jag har aldrig riktigt bemödat mig om att få ner min tro på pränt, aldrig brytt mig om att formulera den på ett sätt som kan få andra att förstå. Nu tänker jag försöka.

Jag tror på människor. Jag tror på att bry sig, att älska, att beskydda, att acceptera. Jag tror på människors godhet, jag tror på andras vilja att göra gott. Jag tror på att älska andra. Jag tror på att bry sig om, att andra bryr sig om, att andra älskar. Jag tror på att vi övervakar varandra, att vi inte behöver ett högre väsen som gör det åt oss.

Nu tänker du säkert "Och hur kan du göra det med en värld som ser ut som den gör? Med krig, mord, våldtäkter, misshandel, kyla och ignorans."
Slå mig bäst ni vill men på vilket sätt är min tro svårare än andras?
Hur kan man tro på en Gud med en värld som ser ut som den gör?
Hur kan man tro på godhet när barn svälter ihjäl dagligen?

Visst. Jag vet att det mycket väl kan vara naivt av mig att tro på andras godhet, att tro att andra alltid gör det som är rätt.
Visst. Jag vet om vad som pågår i världen, jag vet om att det sker mord, att barn dör av svält, att vissa inte bryr sig och att andra är orsaken till det som sker.

Jag vet och ändå tror jag, ändå försöker jag. Jag tar smällar ibland, blir besviken då andra inte är som jag tror att de ska vara, men andra gånger är min tro bra. Nödvändig. Om jag tror gott om andra, om jag har lätt för att tycka om och älska, så får andra lättare att leva upp till det jag tror. Då får andra lättare att tycka om i gengäld, lättare att älska. Om jag tror att någon ska bete sig på ett bra sätt så blir det kanske lättare att göra det också. Om jag, när jag träffar en ny persob, tror gott istället för illa blir det inte direkt en dålig start, eller hur?

Och nu känns det här mest bara som dravel, som nonsens, men jag skulle faktiskt bara försöka. Jag sa aldrig att jag skulle lyckas.

Och så för att avsluta det hela...

Jag tror att du är god och att du gör det som är rätt.
Jag tror på att tycka om.
Jag tror på att älska.