10 december.

Idag är det den 10 december, ett datum jag minns. Det är också min namnsdag, som jag för övrigt inte firar eftersom dagen betyder något mer för mig.

För sju år sedan satt jag hemma och fick veta att de skulle stänga av maskinen som höll min mormors kropp vid liv. Kroppen levde men hjärnan var död. Den 10 december dog min mormor och jag var 13 år gammal.

Den 9 december satt jag och såg en utav Jurassic Park-filmerna med min pappa och får veta att min mormor inte kommer överleva. Jag sov väldigt lite den natten och kudden var allt annat än torr.

Begravningen var vacker och jag grät.

Jag kunde inte vara kvar i skolan den första tiden, de första dagarna, eftersom jag var alldeles för ledsen. Jag minns hur jag tog bussen vid 12-tiden hemåt och föll gråtande i min mammas armar.

Jag grät de första gångerna jag hörde låten som sjöngs på begravningen.

Det är först nu, 2007, som min mamma och morbror har tagit tag i det sista av mormors saker.
Det är först nu 2007 som jag har fått en bild på min mormor, allt jag saknar är en ram.

Jag kan ärligt säga att jag gråter medan jag skriver det här, att det här berör mig, att jag inser på nytt att hon faktiskt är borta. Jag kommer minnas henne men...

...jag känner inte igen henne. Jag ser på bilden och jag ser inte mormor. Jag ser en kvinna som jag vet är min mormor men jag känner inte igen henne.

Det känns som om jag borde minnas, som om jag borde kunna se henne om jag blundar, men det kan jag inte. Det enda jag kan se är känslan av att sitta på den hårda träsoffan och äta lasagne, att sitta i den gröna fåtöljen och äta tårta medan vi ser på Casablanca (eller var det Don Juan?) och känslan av att hälsa på för att få hjälp med att välja ut nya glasögon. Jag kommer bara ihåg känslan, jag kommer ihåg de afrikanska statyetter och liknande som hon hade överallt i sin lägenhet och jag kommer ihåg att jag älskade henne.

Men jag minns inte hur hon såg ut och det känns sorgligt.

Idag är den 10 december, den dag jag ägnar åt minnet av min mormor och den dag jag skulle vilja besöka hennes grav med ett ljus.

Vila i frid, mormor.