Vänskap.

Att definiera vänskap är förmodligen en omöjlig uppgift för enligt mig så är det skillnad på vänskap och vänskap. Man har aldrig identiska relationer till personer, det är alltid unikt och det finns något som skiljer alla åt.

Jag tänker dock ägna det här inlägget åt att diskutera vänskap, redogöra lite för hur jag tycker och tänker, redogöra för hur jag brukar göra.

Vad finns det för olika slags vänner? Låt oss se...

Bara-vara-vänner

Det finns vänner som man kan bara vara med utan krav på att sysselsätta varandra. Det är nog den mest avslappnade relationen man kan ha och möjliggör för två personer att göra totalt skilda saker i samma rum utan att känna kravet att vara social med den andra. Personligen tycker jag det är ganska skönt att kunna sitta och läsa en bok medan min vän sover eller spelar något datorspel, stämningen i ett rum med bara-vara-vänner är avslappnad och skön, kravlös.

Vad-ska-vi-göra-nu?-vänner

Det här är nästan motsatsen till en bara-vara-vän och en sådan relation har man oftast till spralliga och glada människor som ibland har lite väl svårt att slappna av. Precis som andra slags relationer har den här sin charm, främst tack vare att man blir smittad av energin hos personen. En beskrivning på personer man har en sådan här relation till tenderar att vara "solstråle" eller liknande positiva och energirika ord. Förutsatt att man är på rätt humör är man garanterad att aldrig få tråkigt med en sådan här vän.

Du-och-jag-vänner

Jag antar att de flesta har känt någon gång att vissa personer inte går att umgås med på riktigt om man är för många. Den känslan har jag råkat ut för mer än en gång och vänner som jag känner så för är personer som kan ges den här stämpeln. Det är väldigt stor skillnad på att umgås med en sådan här person ensam jämfört med i grupp och det sistnämnda kan man med fördel undvika. Varför? Jo, en sådan här person brukar vara otroligt bra på att bekräfta sina vänner och ägna sin uppmärksamhet åt den som den umgås med. Den blir ofta bara splittrad när det blir för mycket runtomkring och tappar kontakten med alla sina vänner om den måste handskas med för många på en gång. Sådana här vänner brukar ofta vara de man pratar med om man har problem och som man kommer till att lita på lättare än vanligt. Det brukar vara lättare att bry sig när man bara behöver bry sig om en i taget.

Vänner för livet

Oavsett hur man blir vän med en vän för livet så kan man vara säker att alltid förbli vänner, oavsett vad som händer och oavsett hur lång tid det går mellan de gånger man ses. En vecka eller fem år spelar ingen roll för den här typen av vänskapsrelation.

We-were-meant-to-be-vänner

Jag ser det här som att man har platser i sitt hjärta som är tomma tills dess att man träffar personen som är menad att fylla upp den platsen. Personligen har jag träffat en sådan här person utan tvekan, där var det uppenbart att det inte kunde gå på något annat vis, och det är en härlig upplevelse. Jag tror att alla har sådana här vänner men jag kan omöjligt säga hur andra uppfattar det.

Grupper

Att det bildas grupper är ett ofrånkomligt fenomen när det kommer till människan och så är också fallet när det kommer till vänskap. Det bildas alltid grupper, mer eller mindre uttalade, och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det jag kan säga säkert är att dessa grupper kan tendera att skifta, brytas upp och omformas allteftersom tiden går vilket är helt naturligt också. Människor förändras, de får smak för annat och får nya intressen och det påverkar också grupperna. Vad gäller vilka som ingår i grupper så finns det olika slags individer, åtminstone så som jag har uppfattat det.

- Givna gruppmedlemmar
De har haft en plats sedan gruppen först bildades och tillhör kärnan, den enda gång som de lämnar gruppen är om gruppen bryts upp totalt och inte ens då är det säkert.

-Snälla-låt-mig-vara-med
De som anpassar sig efter gruppen oavsett vad enbart för att kunna tillhöra en grupp av vänner. Det är svårt att säga om de verkligen passar in eller inte men nog verkar de göra det åtminstone... även om man ibland kan uppfatta desperationen som driver de att anpassa sig. De här drömmer om att få tillhöra kärnan i en grupp.

Har jag missat något? Har jag fått något helt om bakfoten? Kommentera!