Tankar och tänkande

Det är här en Malin samlar sina tankar, sina funderingar och det är här hon ger andra insyn i sitt tänkanke. Det är här det kan hända att hon öppnar sitt hjärta.

Namn:
Plats: Sweden

Malin är en komplicerad tös med ett stort behov av att kramas. Hon lever på att uppskattas, hon livnär sig på att älska och älskas och utan de i hennes närhet är livet inte värt att levas. Utan sina tankar och möjlighet att uttrycka sig lever hon inte.

28 juli 2006

Pappa.

Såg ett barn med sina föräldrar när jag kikade ut genom bussfönstret på väg hem från Luleå och mindes vad min farmor hade berättat för mig för bara några dagar sedan.

När jag var liten så var pappa pappaledig halva föräldraledigheten, bakade sockerkaka och var ute med andra nyblivna föräldrar och vakade över mig när jag lekte i sandlådan. Han var väldigt rädd om mig, har jag fått veta, och det var sådant jag inte visste. Inte det där om föräldraledigheten åtminstone.

Jag skulle tro att han fortfarande är väldigt rädd om mig men jag kan nog inte göra det så lätt för honom. Vi bråkar en massa och jag har nog inte hört honom säga att han älskar mig på väldigt, väldigt länge. Fast, det har jag förstås inte sagt åt honom heller. Men älskar gör jag, även om jag ibland inte förstår hur han tänker. Förstår varför han gör som han gör.

Men. Jag älskar honom, varför ska det vara så svårt att säga det? Och jag vet att han älskar mig, varför skulle han annars bry sig så mycket som han gör? För bryr sig, det gör han, annars skulle han inte bråka med mig och ifrågasätta mina (ibland) tvivelaktiga beslut.

Vade jag vill ha sagt med det här är... att jag tror att jag har fått ny förståelse vad gäller min far efter att jag varit hos farmor. Att jag vet lite mer, har blivit lite vuxnare. Och, banne mig, jag tror nog att jag ska säga till honom ikväll att jag älskar honom. Han förtjänar att få höra det, även om han kanske redan vet om det.

3 Comments:

Blogger Angfiel said...

Jag vet hur det känns, att veta att ens pappa älskar en och att man själv älskar honom men aldrig att säga det öppet. Kanske pappor i den generationen har lite svårt för sånt helt enkelt? Eller så är det för att man, som du säger ryker ihop rätt ofta och båda är envs och vill inte erkänna att de har fel :P *gosa på bror*

01 augusti, 2006 12:20  
Blogger mycenae said...

sade du det? :)

01 augusti, 2006 16:50  
Blogger Korpa said...

Nej. :/ Han var och fiskade och sedan dog min bestämdhet bort. :(

02 augusti, 2006 19:56  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home