Ensamhet.

Vad är ensamhet?
Varför känner man sig ensam?
Hur kommer det sig att man kan känna sig ensam även när man umgås med andra?

Jag vet inte om jag kommer kunna besvara de här frågorna, jag vet bara att jag kommer göra ett allvarligt försök. Återigen kommer jag göra det ur min synvinkel, ur mitt sätt att se på livet och det är något man kan komma ihåg då man läser och tycker att det bara är fånigt. Det är såhär jag ser på det och det är inget jag säger är sant.

Jag känner mig som ensammast när jag har varit med folk under en period och sedan inte är det längre. Om man är väldigt intensivt med någon/några så blir känslan av ensamhet allt starkare, känslan av tomrum blir större. Så varför känner jag mig ensam då? Det är en fråga jag kan besvara. Om man vet hur det känns att vara med folk, att bekräfta och bekräftas, så blir det så mycket tydligare när man inte längre har någon att bekräfta eller bekräftas av.

Ensamhet är, om man frågar mig, avsaknad av sällskap. Det är avsaknad av närhet, av bekräftelse, av tycka-om. Det är avsaknad av grupp, avsaknad av att få tillhöra något, om ens bara för en stund. Jag tror stenhårt på att människan alltid kommer förbli ett flockdjur, oavsett hur mycket teknologi man uppfinner eller hur mycket man utvecklas. Vissa saker kommer förbli som de är.

Men... den tredje frågan då?

Hur kommer det sig att man kan känna sig ensam även när man umgås med andra?

Det är skillnad på sällskap och sällskap. Om man umgås med människor som inte är en lik så känner man ingen tillhörighet, man tillhör inte samma grupp. Det krävs samhörighet, förståelse och kamratskap på någon nivå. Bara en av tre kan räcka, bara att t.ex. tillhöra samma företag på en affärsmiddag med flera olika företag räcker.

Tänk efter själv så kanske du inser att det finns lite sanning i mitt ord. Om du inte skulle hålla med dig... alla människor ser världen olika.